Umeå-Sthlm-Uppsala och det eviga mörkret

Efter en månad i Svealand har jag nu helt tappat fotfästet och rutinerna i min vardag. Jag har sovit på soffor, ätit ofantligt mycket skräpmat och så har jag vänt ut och in på dygnets alla timmar. Jag läääängtar efter grönsaksdisken på Carrefour ( och min älskade pojkvän förstås! ) Jag har investerat i lite nya träningskläder och tänker att 2014 ska fasen bli mitt år. Jag ska vara hälsosam och superlycklig. Det har inte börjat så bra dock. Deprimerad och jävlig, men det kan då bara bli bättre...att jag inhandlade självhjälps böcker från pocketshop är iallafall en början.

Jag tror att det konstanta mörkret utan snö och en tillvaro som jag inte kan påverka har satt sina spår. Jag vet inte vad som händer ut eller in när det gäller många saker just nu. Det är bara att skratta åt saken, så kanske det går lite lättare. Det är lustigt vad man tillåter sig att göra när man är lite nere. Helt plötsligt är det helt okej att dricka ett glas caipirinha till lunch på en Tisdag, även att spontanshoppa en poncho för (?!?!)... bara för att.. jag skiter i vilket.

NU ska jag börja med att tänka positivt och omvända denna negativa spiral.

Det har varit otroligt roligt och mysigt att träffa familj, vänner, barndomsvänner och gamla klasskompisar igen! En av mina bästa vänner väntar barn också, såå spännande. Jag längtar till Juni! En bebis som heter Frej har jag också hunnit träffa, världens sötaste kille.

I Morgon går flyget till Frankrike och jag ser framemot att få mysa med Johan i ett förhoppningsvis soligt och lite varmare Antibes.

Puss & Kram